En kvinna försöker glömma en man. Mannen heter Selim och är fotograf. Hans arbete handlar om att se, men han förstår varken sig själv eller andra. Större än kärleken och passionen som förenat dem - och de är gigantiska - är det svarta hålet, smärtan som strålar ut från deras gemensamma förflutna. Minnen som de inte kan glömma, skärvor som de inte kan sammanfoga. Om det gör fruktansvärt ont att minnas, är det värt att göra det ändå?
I det förflutna, under hennes uppväxt vid stadens sumpiga utkanter, fanns Alisa. De var nästan samma person. Men om man har haft en bästa vän och syster och sedan blivit övergiven, kan det minnet någonsin utplånas? Vad händer när det förflutna återvänder och växer sig starkare än nuet?
Berättelsens vackra språk följer drömmens logik, och känslorna kryper nära inpå huden. En roman om kärlekens förtvivlan.