Alice 18, kommer från landet. Hon flyttar in hos pappa Max, som är fotograf, och hans nya familj i förorten. Familjen består av styvmamman Siri, en lyskraftig kvinnosakskvinna som gör karriär inom FN och två halvbröder, den jämnåriga Michael och den två år yngre avgudade, söndriga Prinsen, som ska spela huvudrollen i Fria Amatörteaterns uppsättning av Hamlet i en avlagd ockuperad industrihall strax intill.
Alice tar bussen in till centrum och börjar göra sig ett liv. Aftonläroverket, Fria högskolan, Filmarkivet, Veronica Segers lägenhet där legendariska fester hålls, gatorna i stan: allt detta ska bli hennes. Och mänskorna: Veronica som lär henne att skriva som ett litet djur, Pelle som blir hennes pojkvän och Evelyn, refuserad poet och dansare i en performancegrupp.
Det är 1976/77. ”Istiden”, säger Siri, som minns en annan tid, full av kamp och ställningstaganden. En tid som efteråt kommer benämnas som ”de fredligaste efterkrigsåren”.
Det är lögn: i Tyskland förs ett krig mot en självutnämnd stadsguerilla som ger ringar i vattnet över hela kontinenten. Våldet smyger sig på, rädslan äter sig in - paint the town rädd paint the town rädd och dockhustillvaron kraschar på det brutalaste sätt man kan tänka sig.
Döda trakten/Kvinnor i revolt är den första delen i en tredelad romansvit. Det handlar om att vara så ung att livet är en horisont av möjligheter och motstånd, om vad som krävs för att bli konstnär och vilka historier man berättar då inget ännu har hänt.
För mitt i tiden, i gästrummet i det som kallas dockhuset, driver Alice in i ett eget skrivande.