I storstan kissar hundarna på stolpar. Fidel tycker inte om att kissa på stolpar. Överallt är det buller och blinkande ljus och i hundparken piskar luspudlarna olycksbådande med svansarna.
Men kanske inte allting är som det ser ut att vara? Det visar sig att Fidel och den största hunden - med de dregliga tänderna! - har mycket att prata om.
Lena Frölander-Ulfs Fidel och jag i storstan är en fristående fortsättning på Pappa, jag och havet (2018) och Jag, Fidel och skogen (2016). De mörka bilderna i skrapkartong och det ängsliga barnets synvinkel skapar en oemotståndlig helhet.