I början av 1800-talet var människans plats i samhället förutbestämd, och de jordlösa på landsbygden hade inga möjligheter till avancemang. Den långsamt ökade skrivkunnigheten erbjöd dock en listig person ett sätt att förbättra sin ställning. Genom att förfalska pengar, arbetsintyg och olika bevis kunde man försöka påverka sitt livsöde, men förfalskning av sedlar och dokument var allvarliga brott mot kronan - i värsta fall i klass med mord.
Huvudpersonerna i denna bok är torparsonen, drängen, lösdrivaren och tjuven Carl Grandell och hans brottskumpan bonddottern, pigan och gårdfarihandlaren Lovisa Herlin - båda dömda för förfalskning. Deras livshistoria väcker många frågor: Hur såg deras uppväxt ut? Varför marginaliserades de och blev med tiden insnärjda i allt grövre brott? Varför bar Grandell på ett missnöje och ett hat som ledde till ett brott på den tidigare hemgården? Hur knöts familjemedlemmar, vänner och bekanta till det nät av överträdelser och brott som under flera år omgav Grandell? Var och när korsades Grandells och Herlins vägar? Och framför allt, varför är det viktigt att berätta två helt vanliga människors historia?
Utifrån en stor mängd olika källor, varav många fragmentariska, lyckas historikerna Kirsi Vainio-Korhonen och Mikael Korhonen lägga ett fascinerande pussel. Även om Carl Grandells och Lovisa Herlins livsbana har inslag av skälmhistoria, speglar deras liv det finländska samhällets socioekonomiska historia och i synnerhet vardagen för de mindre bemedlade under första hälften av 1800-talet.