Två dagböcker, två personer, en holme handlar om Viktor (1891-1965) Henriksson och hans son Bertil (1919-2000). Båda bodde hela sitt liv på Ytterholm i Nagu, båda var fiskare och småbrukare. Och båda skrev dagbok, Viktor från 1929 till 1965, Bertil från 1965 till 1999, sammanlagt 70 år, varje dag.
Dagböckerna beskriver två tidsåldrar. Viktor, mångårig kommunfullmäktig, försåg sin hemregion med el, telefon och mycket annat. Han upplevde aldrig stuginvasionen och skärgårdsturismen. Nagu var ännu Nagu. Bertil, ensamboende småbrukare efter 1965, kom mer och mer att försörja sig som hyresvärd för bohemiska stadsbor. Kulturkrocken var oundviklig. Umgänget mellan värden och hans ”turister” saknar varken komiska eller tragiska drag.
Viktor var viljestark och händig, Bertil försiktig och opraktisk. Båda hade mängder av intressen, som var svårförenliga och skulle ha krävt flera liv. Hur var det möjligt för Viktor att kombinera ett liv på åker och i fiskevatten med ett liv fullspäckat av möten i fullmäktige, nämnder, direktioner och föreningar? Och hur var det möjligt för Bertil att ensam sköta sitt hemman på gammaldags vis, samtidigt som böcker, dagstidningar, brevskrivande, lokala och nationella händelser ständigt pockade på hans uppmärksamhet? Var det alls möjligt?