I Botulf, del 3 av den fyrdelade romansviten Tidens tiggare, befinner vi oss huvudsakligen i Tulavall. Botulf, den nyinflyttade fotografen, opererar med svart och vitt, ljus och mörker, kontraster och gråtoner. Både i bild och i relationer. Den lilla stadens svartaste sidor blir belysta.
Han, en handlingens man, visar sig vara ett pålitligt stöd för Janette—Janne kallar han henne. Hon, som varit ett sådant våp, finner inom sig styrkor hon inte anat. Och de behövs.
Kröpelinskan, som skymtat någon gång tidigare, dyker upp med orimliga krav, på andra och slutligen på sig själv. Hon driver fattighjonen mot ett förnekelsens ideal, och hon vill komma åt Botulf.
Runt omkring dem myllrar stadens övriga invånare. Gamla vänner från tidigare böcker, så som Silja Halter, dyker upp.
Det kan tyckas att världen förändrats sedan 1800-talets slut, men i mycket är den som en spegel av vår egen nutid. Irmelin Sandman Lilius fortsätter att tala till oss, genom sina traduljor, om världen omkring oss idag.