Titelnovellen i Tove Janssons novellsamling Brev från Klara tecknar bilden av en barsk, sanningssägande äldre kvinna. Den genomträngande blicken som ser alla människans skiftningar, även de mindre klädsamma, är också författarens blick, men till skillnad från Klara ser Tove Jansson alltid sina karaktärer också med en lågmäld humor och förståelse, även i deras mörkaste stunder.
Flera av novellerna behandlar ålderdom. Novellen I augusti skildrar en annan sensommar än den mjuka, silkeslena som beskrivs i Muminböckerna - här är man närmare Höstvisans melankoli, eller till och med skräck inför döden. I flera av novellerna är det de tysta, observerande karaktärerna som får sista ordet - en stulen väska, ett fall från en pall eller ner i en skogstjärn. Det är händelser som inte rubbar världens gång men som skakar om det privata universumet, den osynliga maktbalansen i relationerna och samtidigt ruskar om läsaren, som tillfredsställt nickar åt författaren - tänk att hon igen har genomskådat allt!
Med förord av Martina Moliis-Mellberg.