Välfärden i Sverige, det vill säga att färdas väl genom livet, inkluderar alla etniska minoriteter som har varit med om att bygga upp den svenska välfärden. Välfärden definieras speciellt genom äldreomsorgens struktur. En förutsättning för god äldreomsorg för minoriteterna är kunskap om deras synpunkter och livserfarenheter.
Den här boken har fokus på sverigefinska pensionärers erfarenheter och tankar kring åldrande samt kring behov och önskemål angående äldreomsorgen. Centrala teman tangerar språkfrågan, längtan till naturen, betydelsen av tillgången till ett socialt nätverk, behovet av att bearbeta krigstrauman, anhörigomsorgen länderna emellan, existentiella frågor och tankar kring återflyttning till fäderneslandet som senior.
Varje åldrande är unikt och individuellt med olika intressen även inom den egna, etniska språkgruppen. Hänsyn måste tas till skillnader i fråga om genus, etnicitet inom etniciteten, graden av ålder, hälsostatus, utbildning, sexuell läggning, socioekonomisk status och existentiella frågor.
Beslutsfattare i samhället efterlyser en mer nyanserad bild av äldre sverigefinländare. Boken utgör en förhoppning om att kunna utvidga bilden och därigenom skapa nya förutsättningar för ökat välbefinnande för sverigefinska pensionärer. Boken riktar sig till alla som har intresse av ålderdom och sverigefinska pensionärer, skildrade och analyserade utifrån ett genus- och etnicitetsperspektiv.
Irene Virtala är filosofie doktor vid Stockholms universitet, verksam som forskare på distans vid Migrationsinstitutet i Åbo, med forskningsområden genusfrågor, åldrande migranter och skönlitteratur.