I Handbok att bära till en dräkt finns Gripenbergs språkliga fantasi, humor och oväntade associationsflöden kvar, men också fördjupning och allvar. Vi möter en dynamisk diktvärld där man ofta är på väg, i rörelse, i främmande trakt, men också i ett bekant nordiskt slättlandskap. Diktens jag och dess olika facetter är bl.a. regissör, scenograf, arkivarie, turist, handboksförfattare, mor och barn, dotter, voyeur, följeslagare, sökare. Råd och anvisningar är ord som leder oss in i en både föränderlig och konkret diktvärld som känns såväl personlig som allmängiltig, och där dikten och landskapet vecklas ut, fåll för fåll.
