Johanna Holmströms noveller börjar till synes vardagligt, men det lurar alltid något oroväckande i periferin. Silja gömmer en morbid hemlighet i sin frysbox, Desire önskar i smyg att hon blev en manet och Julia anländer till Barnträdgården då de sista fåglarna faller från skyn.
Människornas öden är skickligt sammanlänkande. I boken tickar tiden obönhörligt mot framtiden. Finland befinner sig i utkanten av 2000-talets samhällsförändringar, klimatkriser och pandemier men på 2200-talet har den artificiella intelligensen nästan tagit över och byggt konstgjorda städer för att skydda mänskligheten. Människans förmåga till godhet är sorgligt begränsad - nya livsformer kanske klarar det bättre.
Skrämmande trovärdigt skriver Johanna Holmström om skräck, människorelationer, ondska och den överraskande kärlek som ger ljus. I skärningspunkten mellan Margaret Atwood och Sara Stridsberg uppstår Holmströms mörka världsbild och klara språk.