Naturvetenskapliga rön, politisk turbulens och en svenskhetsideologi i förändring utgör delar av den omgivning som formade provinsialläkaren Herman Woldemar Backmans (1870-1946) liv och verksamhet. Nationellt var han känd för sina insatser i det preventiva tuberkulosarbetet.
I Österbotten framhålls oftast hans betydelse för tillkomsten av Malmska sjukhuset i Jakobstad, men också hans insatser på det hygieniska området. Mindre känd är däremot den mot slutet av 1910-talet framträdande socialhygieniska inriktningen på hans forskning, studier som oftast grundade sig på den mendelska ärftlighetsläran och rasbiologin. Tillsammans med makan Elisabet blev läkarparet föregångare inom en närmast tyskinspirerad folkhälsodoktrin. Denna biografi närmar sig frågan om vilka Woldemar Backmans drivkrafter var och hur den miljö såg ut där hans idéer om samhället formades.
Författaren Henry Nygård är docent i nordisk historia vid Åbo Akademi