En processrättslig doktorsavhandling om de förenklade handläggningsformerna utevarohandläggning och skriftlig process i brottmål. Företeelserna analyseras i förhållande till rättvisa och effektivitet inom rättsvården. Särskilt beaktas de krav som kommer till uttryck i praxisen från övervakningsinstanserna för de internationella människorättsinstrumenten.
Då de förenklade förfarandena utgör ett undantag från fullskalerättegången grundad på muntlighet, koncentration och omedelbarhet som utspelas i parternas närvaro, granskas inledningsvis rättsläget angående svarandens närvaro i brottmålsrättegången. För att hämta kunskapsteoretisk förståelse för de underlättade handläggningsformerna redogörs även för den hermeneutiska filosofins landvinningar i fråga om beviskraften hos skriften jämfört med närvaro.
Undersökningens kärna består av en detaljerad och systematisk analys av de förenklade förfarandena i gällande finsk rätt med fokus på användningsområdet för vart av dessa och genomförandet av handläggningen.
Genom en internationell jämförelse och en enkätundersökning angående anlitandet av de förenklade förfarandena hämtas ytterligare praxisorienterad kunskap om de syften och uppgifter som handläggningsformerna betjänar. Avslutningsvis diskuteras hur tillvägagångssätten i lagföringen av mindre brottslighet eventuellt kunde utvecklas vidare.