I en diktsvit stigen ur lager på lager och åter lager av skärvor av keramik skissar Irmelin Sandman Lilius upp historien om Skärvornas stad, fångad i ord och ristad i bild.
Som en nutida kollega till Krukmakaren på slätten återger hon sin tolkning, lika fragmentarisk och fylld av spänning som de skärvor och ruiner som hon tar avstamp i. De skärvorna, och de ruinerna, har hon skärskådat med egna ögon, i resterna av den en gång blomstrande staden Asine, som var bebodd under årtusenden ända fram till antikens Grekland.
Det är historien om hur människor i alla tider levat och frodats och plundrat och dött, och återuppstått, övergått i nya skepnader, nya skapelser, allt under solens och månens gång.