Boken Skatan och pingvinen. Att kulturforska i marginalen utgör en reflektion över värdet i att befinna sig i marginalen, som essäist, kulturforskare och bloggkommentator. I en serie korta texter som avhandlar ämnen som tiden, media, film, musik frågar sig Sven-Erik Klinkmann om inte det som kan se ut som en svaghet - periferin, underifrånperspektivet - kan fungera som en plats för ett friare, mer kritiskt tänkande. En inledande essä beskriver kort författarens väg till kulturforskningen och essäskrivandet. I den avslutande essän Marginalfåglar undrar han vad det är som drivit detta tanke - och skrivprojekt genom åren:
De olika former mitt sökande har tagit sig, journalistiken, film- och musikkritiken, poesin, kulturforskningen, skivsamlandet, böckerna, essäskrivandet och bloggkommenterandet, de har alla samma rot, de utgår ifrån samma gest: den djupt liggande existentiella frågan om att förstå, försöka utreda det som kan tänkas äga en mening, frågan om kunskapssökandet helt enkelt. Det jag vill kalla att söka sanningsenligheten.