Metha Skogs sjätte diktsamling utmärks liksom hennes tidigare verk av en säker blick för avslöjande detaljer, i mänskliga relationer, i den självupptagna samtiden och i det aätt på vilket vi rör oss i språket och språket rör sig genom oss. Lekfullt, medkännande och med intellektuell skärpa pekar hennes formmedvetna dikter på komplikationer och absurditeter i tillvaron men noterar också det som förlöser och ger mening.