Denna bok är en sann berättelse om en familjs resa i tiden. Resan började den 30 november 1939, samma dag som vinterkriget inleddes i Finland. Över 400 000 karelare drevs på flykt , däribland Pirjo Tiilikka och hennes familj. Efter, att ha lämnat sina hem till ett ovisst öde kämpade de tappert för en bättre framtid i Österbotten. Under -60-talets lågkonjunktur ledde vägen till Sverige för Pirjo och hennes två systrar Raija och Lea.
Det var bara med hårt arbete och stark vilja som de kunde gå vidare i livet. Det gällde alla, även barnen. Man fick inte lata sig; varje arbete skulle man behärska själv. Det finska ordspråket ” ei Luoja laiskoja elätä” upprepades ständigt- ”Gud livnär inte de lata” eller ”Du är din egen lyckas smed”. Vad annat kan föräldrarna erbjuda sina barn, när de själva har förlorat sitt hem och det mesta de ägde?
Den självbiografiska Till minne av mina föräldrar är en varm och detaljerad skildring av ett liv som slagits i spillror och nytt liv som tagit sin början, tillägnad föräldrarna som lämnade ett viktigt budskap efter sig- ett arv av visdom och hårt arbete. Till sina barn och barnbarn vill författaren Pirjo Tiilikka lämna minnen av sina rötter och föräldrar.
Stort tack till föräldrarna, den äldre generationen och hela det karelska folket!
Pirjo Tiilikka är sjuksköterska-barnmorska och sjukvårdslärare ( med filosofie masterexamen i sjukvårdspedagogik).
Pirjo föddes i Närpes under föräldrarnas andra flykt från Karelen, våren 1947. Resan ledde slutligen till Storkyrö, där nybyggandet, jordbruket och djurskötseln fyllde vardagen.
Under sextiotalet drabbades Finland av en djup ekonomisk kris med stor arbetslöshet som följd. Tusentals finländare flyttade till Sverige i jakt efter jobb. Pirjo var en av dem.
Livet i Stockholm, som till en början var tänkt som en mellanlandning, har fortsatt i 53 år.
Den här boken är Pirjos berättelse om vad man kan åstadkomma med den finska sisun