I ”Vägar av järn till landets värn. Storfurstendömet Finlands järnvägspolitik” ger Jan-Erik Wiik en översikt av Finlands järnvägshistoria fram till år 1918. Boken är på många sätt unik.
Hittills har det inte funnits en enda sammanfattande inhemsk järnvägshistorik på svenska. Inte heller på finska finns något helt motsvarande verk.
Wiik kommer på många punkter fram till andra uppfattningar än tidigare författare: Den upplysta allmänheten var inte före 1850 så okunnig om järnvägar som en del författare har skrivit. Det var inte Krimkriget som
i första hand stoppade de tidiga järnvägsplanerna. Georg Theodor Chiewitz roll har tidigare helt förbisetts. Ryssarna tvingade oss inte att anta bredspåret. Finland var nära att få elektriska järnvägar för mer än 100 år sedan. Det fanns järnvägsplaner på Åland och stora hamnvisioner i Åbo. Och så vidare..
Till projektet hör även en annan bok, som redan har utkommit. Det är en samling svåråtkomliga texter ur den tidiga järnvägshistoriska forskningen. Den heter ”Kejsardömets och storfurstendömets jernbanor”.